Dag 75 - 77 Tävling

Dag 75: Vila. Helt ok i kroppen och det var ett skönt besked.

Dag 76: Tvätt och fix av Leo eftersom vi skulle åka och tävla dagen efter. Linnéa fixade bandningen och jag gjorde resten.

Dag 77: Upp i ottan eftersom vi skulle åka långt. Jag hade detaljstuderat alla väderprognoser inför söndagen och ingen antydde något om regn. Tvärtom så var prognosen halvklart och 22 grader så jag packade därefter.I sista stund packade Jouni lite regnkläder åt oss och det var tur, annars hade vi nog tvingats åka hem i förtid från tävlingen. Det var illa nog som det var. Hade vi vetat att det skulle bli oväder så hade vi stannat hemma.

Det gick hyfsat enkelt att lasta Leo. Han testar alltid om han måste gå in i släpet. Resan tog nästan 2 timmar och det regnade hela tiden. Allt mellan duggregn och skyfall. Humöret sjönk. Anläggningen där tävlingen var har nämligen inget ridhus. Vi körde lite fel i byn pga av att skylten inte syntes, den hade vikt sig i regnet. Jouni ringde till arrangören för att fråga om vägen och hon skickade ut en person som gick med oss och visade vägen så vi var ju nära. Men man chansar ogärna med ett hästsläp.

Parkeringen var på ett majsfält, bilen sjönk ner i leran så vi blev oroliga för hur vi skulle komma loss inför hemfärden. Linnéa bytte om i transporten och när hon var klar lastade vi ur Leo. Vi hjäptes åt och gjorde Leo klar så gott det gick i leran...Ambitionsnivån på putsandet sjunker dramatiskt när det är skyfall. Min plan var att longera Leo innan första start, men jag väntade för länge med att lasta ur pga av ovädret så jag hann inte longera. Det straffade sig för Leo var förstås på tårna i den första klassen. Showmanship at halter. Han steppade runt och vägrade att stå stilla så det gick inte alls.

Men vi var där för att träna på att tävla så det var en nyttig erfarenhet. Linnéa var rejält nervös och det smittade förstås av sig på Leo som steppade ännu mer. En ond cirkel. Pga av vädret valde vi att inte starta med hatt, den hade blivit förstörd av vätan. Det finns regnskydd för hattar, men det regnskyddet som vi hade var för litet.

Min kamera slutade att fungera pga av fukten så därför har jag enbart dessa bilder. Jag får fotografera mera nästa helg när vi tävlar på en "riktig" tävling. Den här tävlngen var en liten stalltävling så man hade lite friare regler eftersom den var för barn och nybörjare.

Linnéa var ledsen eftersom Leo var så steppig. Jouni ville åka hem och jag tyckte förstås att vi skulle stanna när vi nu ändå var på plats. Jag övertalade Linnéa att åtminstone prova att rida och att vi sen skulle åka hem om hon fortfarande ville det efter att ha ridit en stund. Hon fick sitta i bilen och plugga in mönstret inför sin klass. Horsemanship i skritt och trav. Eftersom jag sadlade Leo så hade jag inte riktigt koll på vilket mönster hon läste och hon hade letat rätt på fel mönster, ett mycket svårare mönster än det riktiga. Allt blir så mycket besvärligare när regnet vräker ner.

Nåja, Linnéa kom igång och red och då var det bättre. Tyvärr blev hon ju kall eftersom hon var genomblöt. Fukten kryper ju in överallt. Först när vi började fundera över konernas placering på banan framgick det att Linnéa hade pluggat in fel mönster. Det var mitt fel som inte hade kontrollerat att hon läst rätt mönster. Oftast får man mönstren en vecka innan tävling men på denna tävlingen fick vi mönstren först vid startanmälan så jag klantade till det. Linnéa red jättefint, men hon höll på att glömma en volt. Jouni och jag ropade till henne och då red hon den volten. På en normal tävling blir man diskad om man får hjälp utifrån men det här var ju en stalltävling så domaren blundade för det. Linnéa blev 3:a och det var helt rättvist dömt.

Jag tog hand om Leo och Jouni och Linnéa gick in i stallet och försökte lära sig mönstret för trailen. Banan byggdes och Jouni och Linnéa gick igenom mönstret. Linnéa startade som nummer 3 och det var helt perfekt för då hann hon se några andra rida mönstret och hon slapp vänta i evighet. Hon red jättefint och klarade sitt mönster bra. Hon t.o.m. klarade av galoppen utan problem och inga fel alls. Det var många tonåringar som startade och det var flera duktiga hemmaekipage. Men Linnéas ritt räckte till en tredjeplats! Man hade fått bra sponsorpriser i alla klasser och priserna var inslagna i skokartonger så det var lite spännande att öppna priset.

Jouni fick ett specialpris för att han hade hjälpt barnen med deras ponnyer.

Vi åt lite, i omgångar eftersom någon måste hålla Leo. Han är svårlastad så det blir för besvärligt att lasta för att slippa hålla honom. Och ja, vi har tränat massor på lastning. Jouni pasade på att försöka få loss bilen ur leran meddans trailern var tom. Och det lyckades! Annars hade vi fått be om draghjälp av en traktor. Tur att Volvon har 4-hjulsdrift.

Så var det då dags att säja adjö och på återseende till alla trevliga människor. Sätta på Leo transportskydden och sen börja att försöka lasta Leo. Jag hade otur när jag gick i leran och jag föll handlöst rakt fram i leran. Gissa hur jag såg ut efteråt!? Bilen är jättesnuskig och transporten också. Jag kommer att ha jobb i veckan...Det gick dock hyfsat snabbt att lasta Leo Jouni behövde bara longera lite och sen insåg Leo att han även idag måste gå in i transporten.