Dag 37 - 38 Träningsvärk och hovslagare

Dag 37 tisdag: Mådde inte bra alls idag. Ont i hela kroppen så jag fick ta en ofrivillig vilodag.

 

Dag 38 onsdag:

 

Eftersom det inte finns något att äta i hagen nu pga av torkan så har tydligen hästarna rymt några gånger. Stallägaren bara mumlar när J frågar, men andra människor har berättat om lösa hästar. I den vevan så har Leo trampat av sig en sko. Hovslagaren har semester så det blev till att jaga en lösning. J och jag gick en timme i hagen och letade efter skon, men utan lycka.

På tisdagskvällen kom en hovis och han sa att han kunde ta Leo också om det bara inte blev för sent. Maken till långsam hovis har jag aldrig varit i närheten av! I tre timmar höll han på med en häst! Vi pratade med hästens ägare och de sa att hovis alltid är så extremt långsam. Undrar hur mannen kan få ekonomi i sin verksamhet? L var ensam hemma och 21.00 ringde hon och började undra var vi var. Hon klarar att vara ensam hemma till 21.00 eftersom barnkanalen på tv sänder så länge. Men när det är slut i rutan så blir hon orolig. 

Vi hörde av andra i stallet att det skulle komma en hovis till en annan häst nästa dag så J ringde upp hästägaren och frågade när deras hovis skulle komma ut. 

Sen låg ju jag sömnlös hela natten och var orolig för att den andra hovisen inte skulle ha tid för Leo. Jag har så svårt för att be om hjälp och att desutom be en okänd hovis om hjälp tycker jag är jättesvårt. Har dålig erfarenhet av buffliga hovisar.

Jag åkte ut till stallet i god tid innan hovisen skulle komma, men det var ändå lite för sent. Den andra hästägaren stod redan och väntade på att jag skulle komma så att vi skulle hämta hästarna samtidigt. Men jag fick ett glädjebesked! Hovisen hade redan ringt till den andra ägaren eftersom han var försenad och då hade den andra ägaren varit snäll och frågat om hovis kunde ta Leo också. Jag höll på att börja gråta av glädje över att någon var så snäll och ville hjälpa mig med en sån sak. Det har vait så mycket tjafs och bråk det senaste året i stallet så jag är mest van med att folk inte vill hjälpa till alls.

Det finns änglar fortfarande!

Vi tog hästarna samtidigt till skoningplatsen, hovis ville ha det så för att det skulle bli effektivare. Han hade en kvinnlig lärling som fick träna med Leo. Hovis tyckte inte att skoningen var bra alls på Leo och frågade om han kunde göra om skoningen på båda fram. Givetvis så sa jag ju ja. Min nuvarande hovis har gått som lärling hos den här hovisen så det var ju lite trist att skoningen inte var ok. Hovis sa inte så mycket, klart att han inte ville snacka skit om en kollega, men det var tydligt att han inte tyckte att skoningen var rätt gjord. Suck.

Nu ville hovis göra silikonpolster till framhovarna och det var ju en del meck med det. Förut så hade Leo en annan polsterlösning som den andra hovisen bara skakade på huvudet åt. Jag hjälpte till att hålla hoven när det behövdes så det gick ganska fort ändå att få båda hästarna klara.

Den här hovisen skrev ut en A4 som kvitto med specifikation på utfört jobb! Det har jag aldrig tidigare sett. 50 Euro fick jag betala. 

Och vi "fick" släppa ut hästarna direkt i hagen, övriga hovslagare har inte velat att vi släpper ut hästarna direkt i hagen efter skoningen. Tyvärr vill inte denna hovslagare sko med plates så han är inget alternativ för Leo framöver. Tur att det var en framsko som hade tappats.