Summa sidvisningar

onsdag 6 juni 2012

Äntligen clinic

Och ja, jag var lite nervös trots allt. Varför prestationsångesten slår till när jag ska rida clinic och inte när jag tävlar är ett ämne för någon som är kunnig i det mänskliga psyket. Jag tycker att det är värre när folk som ser mig rida ofta står på läktaren, än när det är folk som jag inte känner alls som står som publik.

Clinicupplägget är att varje deltagare får 4 st 30 minuterspass enskilt och vi var 8 deltagare. För detta betalade jag 180 Euro. Tidigare clinicar har jag alltid fått rida först eftersom jag bor närmast men i år slapp jag det och fick rida som ryttare nummer 3. Skönt! Perfekt tid faktiskt. Jag har aldrig klagat på vilken ridtid som tilldelats mig, det är svårt nog ändå för arrangören att få ihop allt så att ha synpunkter på ridtiden skulle aldrig falla mig in. Om det inte fanns någon väldigt bra anledning till att rida en viss tid förstås.

Vi tränade för Roger Kupfer, samma tränare som jag tidigare ridit flera clinics för. Han är otroligt kunnig och hans träning passar mig. Han har alltid kunnat hitta en övning som passar om det skulle vara så att den första övningen inte passar mig. Ibland behövs det en annan variant på samma tema så att säja.

Han frågade mig vad jag ville träna på i första hand och jag sa modigt att jag vill träna på western riding. I samma ögonblick som jag sa det så kändes det som om jag hade gapat för mycket och jag kände mig lite dum faktiskt. Det är ju inte så att vi alls är färdiga för att tävla i western riding men mitt mål i år är en godkänd ritt på minst 56 poäng som är det minsta godkända poängen för placering.

Men han är en klok tränare så han andas ju givetvis inget om hur svår den grenen är utan han bad mig direkt att börja galoppera och göra lite byten. Hjälp. Han såg ju direkt var våra största problem finns. Min obefintliga kroppskontroll. Jag är fastlåst i bäckenet och jag har usel känsla. Jag fick då träna på att göra skänkelvikning längs spåret och fatta förvänd galopp ur den rörelsen. Och mantrat för helgen blev (som vanligt) fram med vänsteraxel. Vi tränade mycket på detta för att jag skulle få någon sorts automatik i fattningen och inte sitta fel när jag bad om fattning. Hemläxan blev att träna mycket på den rätta hjälpgivningen för galoppfattning och inte överdriva hjälperna utan förfina det hela mer.

Nästa pass ställde han fram 5 koner och nu fick jag träna på att rida mellan konerna så rakt som möjligt. Först i trav och då fick jag göra skänkelvikning mellan konerna. Detta för att öva upp min känsla för avståndet. Sen i galopp och bara rida så rakt som möjligt mellan konerna utan att göra galoppombyten. Leo stökade till det ibland och bytte galopp utan att jag ville det. Jag fick verkligen koncentrera mig på att hålla galoppen. 

På söndagen ställdes konerna fram igen och nu skulle jag göra ett byte mellan de mittersta konerna. R.K. ställde hjälpkoner på bytespunkten för att jag lättare skulle se var bytespunkten var. Jag saknar ju öga för avstånd så detta var en mycket bra hjälp för mig. Ibland skulle jag galoppera igenom mönstret utan att byta och ibland skulle jag be om ett byte. Just för att Leo skulle vänta på mig och inte byta när han trodde att det var byte. Jag fick en del tips om att jag måste ge eftergift i bytet och att jag inte får överge Leo när han har bytt. Där ligger svaret på en del av stöket som vi har. Och bättre galopp! Jag driver, men sen när jag ska göra någon övning så blir jag istället passiv i min sits och tappar drivningen. 

Sen bad R.K. mig att vända snett igenom och göra 3-4 byten på den sträckan. Leo stökade runt och jag skämdes över min usla ridning. Jag har ju ingen känsla för ridning alls kändes det som.

På det sista passet tränade vi pleasure. Raktriktning och få ställningen även på lös tygel. Jag fick värdefulla tips på hur jag ska göra. Skänkeln mot hästen och få igenom ställningen via sitsen. Och ta mig tid! 

Jouni var med hela tiden så han kan hjälpa mig vidare på marken nu när vi tränar. Vi har fått massor med bra tips och övningar att träna på. Han sköter ju min vanliga träning. Nu var det nästan 2 år sen jag hade träning för någon annan än Jouni så det var skönt att få denna clinic. Clinicerna i stallet har tyvärr altid lagts samma helger som jag har haft tävlingar och jag har då valt att tävla istället för att träna. Jag har letat efter altenativa träninga men det har inte funnits något som har passat inom rimligt avstånd.


Tyvärr hrar jag inga blder eller filmer från träningen. Jouni går hela tiden bredvid R.K. för att få tips på vad  ska träna på så därför har jag inga bilder från mina pass.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar