Summa sidvisningar

måndag 11 juni 2012

7 1/2 år sen sist och det kunde gärna ha dröjt mer

Trotsade min förkylning idag och sa glatt till J att jag mådde tilräckligt bra för att träna...Lite hostig och trött, stel förstås men i ridbart skick ansåg jag.

Studerade vädret noga och det duggregnade lätt så insektsplågan borde vara svagare än vid stekande sol. L var med och idag ville hon hämta Leo i hagen och det fick hon förstås. Hon t.o.m. ville borsta. Kors i taket liksom. Och så frågade hon om hon fick rida. Typiskt nog så var hjälmen kvar hemma, den råkade följa med hem efter tävlingen (sen dess har inte L velat rida, och det var i slutet på april angel.gif ) Jag lät henne prova min hjälm, men den är för stor även på den minsta inställningen. Eftersom jag vet att Leo numera fungerar bra så fick hon rida upp till utebanan i alla fall, med min hjälm på mest för syns skull faktiskt. Jag gick ju bredvid hela vägen och Leo är betesslö i högsta grad.

Hon fick rida lite trailövnngar i skritt och jag gick bredvid. Leo skötte sig hur fint som helst. 

Jag red sen och började i trav över bommar. Jag har det så lyxigt nu att jag har en egen ridbanan där mina bommar ligger tillsammans med några polepods och 10 koner. Vi har lagt ut bommarna i ett kors och höjt upp två av bommarna med en polepod. Travade först på en volt och red över bommarna. Leo var segare än segast. Det märktes att jag inte hade kunnat rida på några dagar. Han bara segar och har ingen framåtbjudning eller lydnad.

Provade att galoppera igång honom men det var tvärsegt. Nåja, vi kämpade på med att träna galopp över bommarna. Försökte rida på 4 galoppsprång på voltspåret. Ofta klarade jag tre av bommarna och så brast koncentrationen och då stämde inte avståndet och Leo fick lägga in ett travsteg och petade förstås ner bommen.

Men till slut så fick vi lite flyt å det hela. Provade även att rida på tre galoppsprång och då fick jag ännu svårare att ha Leo på plats. Hade jag varit en gammal hoppryttare så hade väl detta känts som en barnlek, men nu har jag aldrig hoppat särskilt ofta och bara på ridskola egentligen.

Övergick sen till att träna mellan mina koner på långsidan. Leo kändes hemsk och han stökade och ville byta lite då och då. Och jag hade problem med att fatta förvänd galopp. Ingen bra dag alls.

L lekte under tiden och hon hade lyckats klättra högt upp i ett jättelikt körsbärsträd utan att jag hade märkt det. J tyckte tydligen att det var ok , han hade sett att hon klättrade så jag sa inget om det. Sen började hon klättra ner och Leo blev lite spänd. Precis när jag red förbi trädet så hoppade hon ner från den nedersta grenen och Leo fick tokspel. Jag flög ju förstås av och jag var så rädd att skada ryggen igen. Men snälla Leo stack inte iväg till stallet eller annat utan han stod snällt kvar bredvid mig och han t.o.m. smög fram och buffade lite på mig.

Och just idag läste jag en nätartikel om att man inte ska rida i kortärmat eftersom man får grus i såren om man ramlar av. Jag har inte ramlat av på 7 1/2 år så jag tyckte att jag allt kan rida i kortärmat utan bekymmer. Synden straffar sig själv.
Funderade på hur ofta jag har åkt av de senaste decennierna. Igår då, med Leo. Och Leo var skyldig för 7 1/2 år sen. Innan Leo hade jag inte åkt av på decennier. Senast tror jag var på K1 ute på en uteritt på Djurgården och hästarna var ystra. Mitten på 80-talet. Och innan dess? Minns inte alls.

Jag gastade en del och det hördes förstås ner till utebanan...Där fanns det andra ryttare. Klättrade upp igen på Leo efter en liten stund. Kändes ok. Red lite byten och det kändes faktiskt bra.

Red sen ner till utebanan för att galoppera lite friskare, stora reiningvolter. Försökte ha igenom ställningen i båda varven. Avslutade med att göra spinn åt båda hållen.

Red sen tillbaka, hade rejält ont i ena benet så jag vlle inte gå. Mötte folk som undrade hur det var med mig, ryktet om min avramling hade gått före mig. Flera frågade försiktigt hur det hade gått. Leo har återigen spätt på sitt dåliga rykte. Märkte att någon tyckte det var galet att låta sitt barn klättra i träd...Jaja, inget att göra. Hade jag sett L klättra så hade jag stoppat det men nu var jag så koncentrerad på ridningen så jag tänkte att J hade den nödvändiga kollen.

Nu har jag ont. Det kommer säkert kännas ännu värre imorgon när jag har stelnat till under natten. Suck Jag har inte råd att göra mig illa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar